I get things done!
Nu är vi redan i mitten på arbetsvecka no.2 här i Swaziland och detta med bravur. I måndags gjorde vi det första av många besök som kommer att prägla större delen av den återstående vistelsen i landet. På schemat stod det Cana primary school och det var inget verkligheten bestred. Glada och en aning sena stuvade vi in oss i Eric Dlaminis bil. Han arbertar som generalsekreterare för allianskyrkan i Swaziland vilket innebär att han gör precis allt man kan tänka sig, vilket även inkluderar posten som chaufför till fyra förvirrade svenska volontärer. Cana primary school är vad vi i Sverige skulle kalla en låg- och mellanstadieskola med ca 590 elever. Denna dag blev jag en av dem och fick ta del av undervisning i både matematik och siswati, med varierande resultat… Cana är en fin skola med goda resurser för eleverna vilka gärna ställde upp på en och annan bild.
Tisdagen bjöd också på skolbesök men av annorlunda kaliber. Tanken med de olika besöken är att vi ska se olika sorts skolor som drivs av alliansmissionen i Swaziland och utan att ljuga kan man säga att Emseni primary school är en skola i sitt slag. Skolan räknas som en av de fattigaste och saknar både tillgång till vatten och elever. Precis som i Sverige får skolorna bidrag efter antalet elever vilket innebär att ett lågt elevantal direkt påverkar kvalitén(trots att fler elever innebär ökade utgifter). För lärarna vi träffade innebär att ta sig till jobbet en promenad på ca 2 timmar p.g.a. avsaknaden på kollektiva transporter. Jag klagade efter att ha åkt sträckan med bil.
