Manzinilördag
Såhär härligt kan man ha det en lördageftermiddag i Manzini! Glada och försedda med en varsin ägga-macka tog vi taxi in till staden där vi fyndade och njöt av en tillvaro som bara denna stad solkramade kan leverera.
Vi stötte på kungen brorsa (vithårig man i mitten)och han blev så glad att han drog ihop ett gäng kompisar och dansade för oss! ...
Otto-ottoman var på plats.
Igår var det exakt två månader sedan vi steg över tröskeln till vårt boende på Phumelela för första gången. Mycket har hänt sedan dess och mycket ska hända innan det är dags att checka in bagaget i Johannesburg om ytterligare en månad.
Det sker många rörelser under en resa som denna, de man kan mäta i mil men även rörelser som sker inuti det skal som färdas omkring på södra afrikas förfärligt dåliga vägar. Jag anar att det är omöjligt att beskriva dessa inre förflyttningar på en simpel blogg och låter det här handla om dagliga bravader och påtvingad låtsaskunskap, men jag skulle vilja uppmuntra dig till att göra det jag gör. Nej, det handlar inte om att du ska packa myggnät och malariatabletter och stiga ombord på ett plan som för dig långt, långt bort. Släng istället av dig det du samlat på dig under ett tag och res-innåt. Världen pågår just där du är.
