Välkommen till kungadömet Swaziland!
Nu är vi här, i detta lilla, okända, men o så intressanta land! I lördags landade vi i Ngwane Park vilket är en förort till Manzini, staden som blir snuvad på titeln huvudstad av Mbabane men kan i alla fall trösta sig med att vara den största staden i landet. Bara minuter efter att smidigt passerat gränsen slogs jag av hur fantastiskt vackert detta förgätna paradis är! Storslagna vyer inramade av ofantliga berg med vidsträckta vidder som förgrund är vardagsmat i Swaziland. I desperata försök till medhåll om ”mina” nya visuella upptäckter får jag inte mer än ryck på axlarna och kanske en bejakande nickning av mina nya Swaziska vänner. Hemmablindhet när den drabbar som värst(tycker jag). Sedan ankomsten känns det som en evighet förflutit. Vi har i vanlig ordning hälsat på otaliga människor vilket i Swaziland är endast positivt då befolkningen generellt är festliga och mycket trevliga! Första kvällen välkomnades vi av allianskyrkan i Swazilands styrelse(+-)på en charmig restaurang där jag tog chansen och provade ox-svans, en lokal delikatess som vi tidigare i veckan blivit rekommenderade. Gott!
I söndags blev vi hembjudna till rektorn på Ngwane Park training college. Han är en av de trevliga människor som tar väl hand om oss under vår vistelse här, vilket passar bra då det är just på den skolans område som vi bor. Han själv bor lite utanför Mbabane vilket är ca 25 min bilfärd från Ngwane Park(Manzini). Platsen där de byggt sitt nya fina hus ligger i ett bergigt område vilket gör att temperaturerna är underbart sommar-sverige-lika. Jag ska inte ens försöka mig på att beskriva hur vacker utsikt de har. Åk hit. Bara åk hit. Gör det helst nu, så kan jag bjuda dig på papp.
Måndagen blev första dagen på colleget och vi fick chans att träffa lärare och elever. På skolan kan man läsa olika inriktningar t.ex. fashion & design, IT och business. Tanken är att eleverna ska få praktisk utbildning för att öka chanserna i jakt på jobb, vilket tyvärr liksom i grannlandet Sydafrika är en raritet. Mer om dessa utbildningar och eleverna som går dem så fort jag vet mer!
Eftermiddagen bjöd på ett genuint besök i Manzini troget guidade av Thandeka, vår nya rumskompis. Vi tog oss in till staden med en tvättäkta afrikansk taxi vilken på många sätt skiljer sig från en taxi som du tänker på just nu(med risk att nedvärdera din erfarenhet om utländsk taxiverksamhet). 4 emalanga(ca 3 kronor) kostar det att ta sig in till innerstan och de frågar inte om man är student. I staden sprang vi ärenden, njöt av livet och hann även veckohandla. När det var dags att åka hem igen ställde vi oss i den enligt mig första kön vi hittade och sedan kom en taxi och körde oss till rätt ställe. Flexibilitet och välvilja är två egenskaper som är önskvärda på denna kontinent. När man ska av ropar man något jag vågar stava Stech! STECH skrek jag, och taxin stannade utanför våra grindar.
Freshfood.
Idag var det "charity fun day" på skolan och det var i sin ordning att klä sig i traditionella kläder vilket vi tog fasta på. Våra dräkter fick vi av lärare och elever på Phumelela som avskedsgåvor.I dessa blev vi underhållna av skolans elever som bla. a. dansade, spelade teater och utsåg Miss NPYTC under massivt påhejande av en minst sagt extasisk publik. Så kan det gå till här i Ngwane Park!
