Somliga går med egen-sydda kjolar.
Såhär glad är Josefin när hon får vara med i Fashion och Design-klassen och sy! Det trevliga tyget hon fingrar med har redan(!) blivit en utsökt kjol som hon för första gången bar idag då vi åkte in till Manzini och gjorde stan.
Även jag försöker mig på projektet att sy en egen kjol. Till min stora förvåning börjar projektet att ta form och i slutet på nästa vecka kan jag nog svansa runt i denna lekfulla färgkombo(ordvalen får mig att undra när blev jag skribent i sy- och sticknytt).
I Manzini finns det två för oss kända parker varav en tydligen var bokad enbart för poliser idag(?). Som de snälla flickor vi är tog vi våra ägg/tomatmackor och picknickade i den andra parken istället. Solen gladde oss med sin frånvaro, en glädje jag inte förväntar mig att ni där hemma i mars-sverige förstår.
På begäran följer nu en kort men oh så beskrivande bildföljd av vårt boende här i Ngwane park.
Husens utsida med våra alldeles egna torkställ! I dörren till vänster bor vår allas Otto och mansionet till höger huserar jag tillsammans med mina kvinnliga medresenärer och Tandeka, vår storasyster, som dessutom fick jobb igår! Grattis!
Här sovs det ikapp med mygg och andra oinbjudna småkryp i ordningen Josefin, Karin, Petit moi.
Den hemligt sköna fotöljen med widescreen-TV till sällskap. I Swaziland finns det ett gäng lustiga och absolut trevliga TV-kanaler, det har allt knegen sett till!
Ja, ett badrum. Det skarpa ögat noterar kanske att det inte finns någon duschslang, vilket är riktigt. Jag säger bara en sak, duscha med spann, en i Afrika högskattad talang!
Vy från ett blått kök. När man minst anar det dycker det upp en Karin i beställningsluckan som tillåter hungriga blickar leta sig in i köket från vardagsrummet. Vad blir det för mat? Ikväll serverades ungsbakad potatis och morötter med kyckling(köpt i högst avlidet och fruset skick).
Efter en delikat måltid släpade vi oss ner till skolans datorsal i ett sista och allvarligt försök att åtnjuta en glimt av svenskarnas allatyckernågot- fest, Melodifestivalen. Efter att än en gång blivit svikna av svt-play var lyckan gjord när vi äntligen fick ta del av denna folkfest via skype tack vare Karins underbara familj! Manzini-Melodifestivalen via Varberg, en rutt värd 12 poäng, minst.
