Wazzup, Swaziland?
Trots insikten att jag saknar den rätta pedagogiken samt besitter ivern att ofta låta lättvindiga troligheter framstå som fakta tar jag nu chansen att lära andra människor om landet som jag bor i just nu. Swaziland är ett pytteland på 17 363 km2 (småland ligger på 29 330 km2) där 1 337 186 människor delar på landområdet vilket gränsar till storebror Sydafrika och Mocambique.
Ngwane park där vi bor ligger precis utanför Manzini.
Landet blev självständigt 1968 efter att sedan 1894 räknats som protektorat under boerrepubliken Transvaal. Från 1902 hamnade landet i britternas händer (dock relativt självstyrt) och vilade där kvar tills självständighetsåret. Stafettpinnen togs då över av kung Sobhuza II som var en del i den demokratiska process som skedde i landet genom att själv starta ett parti, Imbokodov (=kvarnstenen som inte splitras). 1973 tröttnade dock kung Sobhuza på meningsskiljaktigheter och tyckte gott att Swaziland lekt leken demokrati färdigt (hans parti var ju ändå störst). Han avskaffade den demokratiska konstitutionen, tänkte några år och 1978 kom han med en ny bättre idé, länge leve absolut monarki!
Idag innebär den absoluta monarkin, nu med kung Mswati III i spetsen, att kungen bestämmer i stort sett allt, härligt ingosad i sken-demokratiska parlamenthistorier. Jag ska försöka reda ut bestämmelse-soppan som råder. Det lagstiftande organet i landet består av ett två-kammarsytem med övre kammaren, senaten, och undre kammaren, nationalförsamlingen(eller representationsförsamlingen). I senaten sitter det 30 personer varav kungen valt 20 själv. De övriga 10 väljs av nationalförsamlingen. Nationalförsamlingen i sig består av 65(68) personer där 10 väljs direkt av kungen. De övriga väljs av elektorer från landets olika orter(läs: lokal hövding tillika bästis med kungen).
Regeringen som styr landet väljs självklart av kungen och hans kompisar i nationalförsamlingen.
Kungen 
Denna välfriserade demokratiska fasad är dock resultatet av missnöje från befolkningen som sedan 1990-talet utövat en allt mer progressiv offensiv mot landets ledning. Den nära relationen genom imort/export till Sydafrika samt grannlandets ekonomiska och demokratiska utveckling säger sig spela roll i Swaziernas ökande hunger efter demokrati. Att 80% av befolkningen lever på under 2 US$ per dag och att arbetslösheten idag letat sig upp till skrämmande 40% av befolkningen räknas också till befogade anledningar till publikt missnöje.
Trots landets enligt mig tvivelaktiga styrning finns en oerhörd respekt inför kungen och hans arbete. Det är något man kan ta fasta på bara genom att prata med studenterna på Ngwane park. De tycker om kungen och anser att han har rätt i de flesta frågor. På frågan om de anser att de själva har chans att påverka samhällets situation svarar de att de visst har chans att påverka, men kungens beslut är det viktigaste och då kvittar det vad man tycker. Tillsammans med sin mor, mother queen Indovukazi och premiärminister Barnabas Sibusiso Dlamini hyllas han i tavelform på var vägg det går att spika i här i Swaziland. Till och med i apoteket vi besökte igår hängde denna makt-triss på väggen.
Ibland krävs det tre bilder för att göra en riktigt ordentlig tavla...
Hoppas att du lärt dig något nytt, det har jag! Jag har använt mig av följande källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Swaziland
http://allafrica.com/stories/201303081354.html
http://home.swipnet.se/~w-101847/FaktaSwa.htm
www.cia.gov
http://www.hrw.org/world-report-2012/world-report-2012-swaziland
Mer information om Swaziland och hur levnadssituationen för befolkningen idag ser ut följer! Tills dess, njut av att du får tycka, tänka och skriva vad du vill om vår allas Kung Karl XVI Gustaf. Man vet aldrig när oskyldiga fortkörningsböter mynnar ut i allvarliga hot mot demokratin. Eller?
