Det finns måndagar i Sydafrika med.
Sant som det är sagt, veckodagarna rullar på i landet som för tillfället är vårt hem. Vi har precis kommit hem från förskolan efter vår första arbetsdag. Jag är helt slut! All heder åt dem som ägnar sitt yrkesliv åt att ta hand om framtiden! I detta fall tar man hand om framtiden i form av klasser med ca 50 barn! Jag var med barnen som var mellan 3-5 år och tillsammans försökte vi förstå varandra på engelsk-siswati med med inslag av svenska. Det är tur att man kan dansa och skratta i alla fall... Allt som allt gick det väldigt bra, det kommer att bli en utmaning att hålla ångan uppe och "göra rätt" inför barnen i sex veckor, men jag ser verkligen fram emot hur relationerna med barnen och lärarna kommer att utvecklas. Mamma, jag är imponerad över det arbete du gör varje dag, jag önskar jag hade lärt mig mer av dig innan jag åkte ner!
Edward, Happiness och Owami på trappan till vårt hus.
Det har varit en trevlig helg, inte alls så tråkig som studenterna vittnat. Vi har haft fullt upp med människomöten, kyrkmöten och möten med en och annan spännande måltid. Det är i huvudsak papp som serveras till middag, med olika tillbehör. Mellan måltiderna äter man gärna snacks eller går iväg till en av de miljoner mini-kiosker som finns och köper chips-pommes. Igår var vi med på ett ungdomsmöte och delade med oss av lekar som fruktsallad och "älvor och monster". Detta togs emot med blandad entusiasm men det var tillräckligt bra för att vi skulle bli inbjuda på "braij" (en sydafrikansk grillkväll) om två veckor. Detta ser vi fram emot!
Idag fick vi även sydafrikanska namn. Från och med nu heter jag Phindi vilket betyder upprepning/återkommande. Tillsammans bildar de första bokstäverna i våra nya namn HOPE, vilket är betydelsen för förskolans namn Thumablelu.
