Saubona! (eller..?)
Nu är resan igång på allvar och jag och mina medresenärer har installerat oss på phumelela bible college som ligger en bit utanför whiteriver, sydafrika. Det är varmt och FANTASTISKT vackert! Min väska och jag är fortfarande bittra fiender efter ett listigt drag från väskan som hade packat HELT FEL kläder för värme= ugn.
Förutom denna fejd är läget utomordentligt! Vi landade med världens kanske bästa landning på en solig landningsbana i Johannesburg i onsdags förmiddag. Redan innan vi kommit av planet lyckas jag försnilla mitt boardingpass och var på väg att skickas den 17 h långa flygresan tillbaka till Sverige när jag slutligen hittade det. Vi gör det med stil! Efter ett kort uppehåll i Johannesburg tog vi en ”Citybug” till Nelsproit, en fyra timmar lång resa med otroliga vyer och både vilda djur och chaufförer. I Nelsproit blev vi upphämtade av en härlig blandning studenter och lärare/pastorer. Utan att ens ge det ett ärligt försök att lära mig alla nya namn som jag inte heller nu vill ge ett ärligt försök att stava packade jag in mig i bilen och fortsatte att förundras över hur fantastiskt vackert Sydafrika är, även efter skymningens intåg.
Dagen därpå fick vi sovmorgon till 10, men kom sent ändå. Det är en företeelse som snabbt smittar av sig från mentaliteten här, även om man klär den i begrepp som flexibilitet. ”lets be flixible about it”? Efter egenkomponerad frukost visade pastor Sthe, skolans rektor, oss runt. Pastor Sthe är även den vi haft mest kontakt med under den korta tid vi varit här. 100 handskakningar senare var det dags för lunch, vilket innebar vårt första möte med papp- Majsgröt! Det var faktiskt en trevlig upplevelse men betygen i gruppen varierar från ”jättegott” till ”helt okej”. På kvällen åkte vi på äventyr med pastor Sthe till en kyrka ca 1 timmes bilfärd från Phumelela. Församlingen blev väldigt glada för vårt besök, och det är också en inställning som vi möts av överallt. Man är oerhört tacksam och glada över vårt besök och alla vi mött gör allt för att vi ska trivas så bra som möjligt. Detta lyckas de med!
Idag serverades frukost klockan 7, och efter det blev vi utsända i olika klassrum. Dagens höjdpunkt var besöket på förskolan som vi kommer att jobba på tre dagar i veckan. Inför besöket kom Mama Aggie, vår handledare under Sydafrika-tiden och hälsade oss välkomna samt introducerade oss för vår nya arbetsplats. Förskolan leder under regi av en minst sagt färgstark person vid namn Mama Vivian. Av det lilla vi sett och hört av henne kan man säga att hon är en förtjusande kvinna som vigt att liv åt det hon älskar mest, barn. Hennes förskola tar dagligen hand om ca 200 barn på en yta så liten att vi alla fyra undrar hur det ska gå till. Mer information och bilder föjler!
Väl tillbaka serverades lunch- Papp med böngryta. Till förrätt serverades gudstjänst. Gudstjänsterna är ärliga, innerliga och mäktiga. Bara sången har näst intill rört mig till tårar flera gånger. Att skriva ”bara” sången är egentligen helt felaktigt eftersom att den utgör en stor del av ceremonin och är något som verkar vara oerhört viktigt för alla, och så vacker.
Pastor Sthe ökade sedan sina kunskaper som körlärare då det var min och Ottos tur att köra in till Whiteriver för att handla. Körningen gick överlag bra, men jag tror inte att någon av oss skulle fått en guldstärna på körkortet om det varit uppkörning idag… Länge leve vänstertrafik!
Ikväll satt vi och njöt av kvällsmaten utomhus i sverigesommartemperatur= ca 22 grader. Vi fick sällskap av två studenter och satt och snackade länge, tätt omringade av en hop hönor som verkar gå på annat än havre… Det är intressant att prata med jämnåriga människor som ser saker på ett annat sätt. Visst behöver man inte åka jorden runt för att hitta människor med olika idéer, men nu får vi andas några omvälvande andetag i en luft där en helt annan kultur frodas. Det kan inte ge annat än näring åt våra liv.
Nu sitter vi här alla fyra och bloggar, skriver, läser och njuter av tillvaron. Josefin tog nyss kol på vår första kackerlacka detta efter yttrandet av dagens citat;
”Jag ska vakta er från kriminella killar, inte kackerlackor!” Otto Rask 25 jan 2013.
